Med januariavtalet vinner Socialdemokraterna inga val - Aktuellt i Politiken
Med januariavtalet vinner Socialdemokraterna inga val
Inget av de problem Sverige str infr i dag gr att lsa med nnu strre ekonomiska klyftor, fler privatiseringar och fler skattesnkningar.
Det konstaterade finansminister Magdalena Andersson i Agenda hromkvllen, efter att fr eftertrycklighetens skull ocks skrivit det p sin Facebook-sida.
Det r bde ett korrekt konstaterande och en intressant politisk signal frn partiledningen - fr finansministrar gr frsts inte den hr sortens strategiska markeringar alldeles p egen hand. Vad det handlar om r linjen infr nstas rs val - och den linjen kommer att vara mycket tydligare riktad mot den typ av marknadsliberalt tnkande som dominerat de senaste tre decennierna.
Och vara mer av klassisk socialdemokrati.
Ngot annat r knappast ens mjligt, om partiet vill verleva. Med januariavtalet vinner vi inga val.
Coronakrisen har obarmhrtigt tydligt visat p vilka stora problem vi har i ldreomsorgen helt enkelt som en fljd av resursbristen (ls: skattesnkningarna). Och som privatiseringarna snarast frvrrat, eftersom kravet p vinst ytterligare minskar pengarna till sjlva verksamheten.
Inom lrarkren hller kritiken mot marknadsskolan att vxa till stormstyrka. Att det krvs frstrkta polisira och rttsliga resurser fr att komma till rtta med den redan etablerade gngkriminaliteten r uppenbart. Men lika uppenbart r att det krvs ett antal andra insatser, inom skola, socialtjnst och arbetsmarknadspolitik, fr att ndra p de mekanismer som bildar grogrund fr kriminaliteten.
Och om vi, p tal om brottsligheten, ska komma t den vlfrds-och arbetslivskriminalitet vi numera nstan dagligen fr rapporter om i media, s mste helt enkelt kontroll och regelsystemen skrpas. Det stndiga aningslsa regelfrenklandet fr att "gra det enklare att starta fretag" gr det nmligen alldeles fr enkelt att driva kriminella fretag - till stor skada fr alla andra fretag, de dr som man egentligen ville gynna.
I bortemot tre decennier nu har den dominerande tankefiguren varit att "marknaden" r bttre p att lsa samhllsproblem n vad politiska beslut r - och begreppet "marknaden" har allt mer kommit att tolkas som "fretagarintressen". Med det synsttet har strre spelrum fr fretagarintressena betytt att inte bara "marknaden" utan hela samhllet skulle bli bttre.
Visst finns det ett antal fristende skolor som fungerar alldeles utmrkt, men skolsystemet som helhet har inte blivit bttre som fljd av privatiseringarna - snarare kan man sga att den kade elevsorteringen gjort systemet smre. Gymnasieskolan har blivit mer kostnadskrvande beroende p en mer splittrad och orationell organisation, och programutbudet svarar dligt mot arbetsmarknadsbehoven.
Lngtidsarbetslsheten har inte minskat fr att ersttningarna snkts - den har kat, vilket tminstone delvis frklaras med att arbetsmarknadsutbildningen skurits ner.
Skattesnkningarna har inte betalat sig sjlva och inte nmnvrt kat sysselsttningen; de har bara frdelat om sysselsttning mellan offentlig och privat sektor. Med allt mer ptagliga brister inom den offentliga sektorn - ldreomsorgen, sjukhusvrden, socialtjnsten, polisen - som fljd.
Det r helt uppenbart att resultaten av de stora borgerliga frndringarna i mer marknadsliberal och fretagsvnlig riktning - skattesnkningarna, de frsmrade socialfrskringarna, privatiseringarna, rut-subventionerna - inte blivit vad man tnkt sig. De har skapat ett antal nya problem utan att gra s vrst mycket t de gamla de var tnkta att lsa.
De har skapat kade ekonomiska klyftor utan att dessa klyftor, som en gng utlovades, kat vlfrden fr alla.
Insikten om det hller s sakteliga p att sprida sig ven inom borgerligheten. Flera tunga liberala ledarsidor r, liksom mnga i de borgerliga ungdomsfrbunden, djupt kritiska till regelverket fr friskolorna. Och menar att de borgerliga partierna borde sluta att slaviskt bja sig fr fretagens affrsintressen, och i stllet gra om reglerna med utgngspunkt i medborgarnas intressen.
nnu s lnge har det dock inte pverkat de borgerliga partierna, med undantag fr att L meddelat att de kan tnka sig en viss justering i reglerna fr skolpengen. Men fr all del, det frsta steget i en omprvning brukar vara det svraste, fr det krver att man faktiskt tar till sig att det alls krvs ett omtnkande. Nr den insikten vl infunnit sig, brukar det andra steget g lttare.
En viss insikt om att det brjar bli problematiskt att frsvara de senaste decenniernas alla frndringar kan ocks, om n p ett litet avigvnt stt, spras i att vissa mer benhrda hgerdebattrer nu brjar dra det klassiska kommunistkortet.
Fr nr det gr det, d vet alla som varit med ett tag, d r det fr att de dels brjar knna sig pressade av kritiken mot den egna politiken, dels inte kan bemta den med sakligt hllbara argument.